Vi har haft stort kalas för de minsta i familjen. En liten del av det från början väldigt långa bordet dukat för nästan 20 personer stod kvar när tid fanns att ta fram kameran för min del... Det var årets hittills varmaste dag, pionerna doftade och luften stod stilla.
Foto: Mönstermonstret
Duken är metervara Malena designat av Lotta Kulhorn. Vimplarna är klippta i vanligt färgat papper från IKEA och limmade på hushållssnöre. Enkelt och inte ens i närheten av en symaskin! Inspirationen hittade jag här.Vaserna är gamla bekanta som gjorde sig utmärkt på lång färgglad rad. Det var en enkel men färgglad och festlig dukning som jag blev väldigt nöjd med.
Jag tackade aldrig för alla fina hälsningar vi fick när småsyskonen kom. Så jag gör det nu, tack! De växer så det nästan hörs och om någon vecka passeras tre månader. Det är oerhört intensivt och förstås kul. Tiden rusar och snart ska jag fixa det här själv på dagarna då käre maken börjar jobba igen. Det ska bli intressant, väldigt intressant faktiskt.
Idag är det vår dag och det ska vi fira i helgen med en liten tripp på tu man hand. Det är nästan lika blå himmel idag men mycket mycket kallare. Vilken tur vi hade!
Med inspiration bland annat härifrån placerade jag familjen i rapsfältet. Ett första försök men det kommer bli fler kvällar i det gula havet. Lite för mycket sol och inte min egen kamera men hey, trial and error!
Idag har jag snott och gnott som värsta nissen. Första dagen på jobbet och ja, det gick. När jag äntligen kom hem till liten E hade hjärtat nästan gått sönder av längtan.
Hösten är onekligen på väg, sakta men säkert. Luften har ändrats de senaste dagarna blivit klarare och lite kylig även om solen värmer. Snart är det dags för "riktig" vardag för min del och killarna i familjen ska vara hemma och ha det bra. Känns både bra och vemodigt.
Inga bilder idag eller vill ni gärna se foton på barndiarré, hundkräka, utvält hundvattennskål, barnmat över hela köksgolvet eller nykokt pasta jag råkade hälla ut i slasken? Trodde inte det.
Förra midsommar firade vi på BB, trötta efter en riktig prövning och vimsiga av det nya stora som hänt. Ett år har gått och jag kan verkligen inte förstå var det tagit vägen. Lilla E:s födelsedag firade vi först själva och sedan med stor kalas. Det är så spännade att följa E:s utveckling samtidigt som jag just under födelsedagen var lätt gråtmild och undrade var det lilla knytet tagit vägen. Så, det har ätits mycket jordgubbstårta i helgen, den på bilden en variant som fixades till midsommarafton.
Så har ett helt år gått och i går var det dags igen. Förra året firade vi vår bröllopsdag i Göteborg. I år hade vi inte bestämt så mycket, utan hade pratat om indisk hämtmat på kvällen och en bra film typ. På morgonen blir jag väckt vid sju av en hurtig make som säger att det är dags att gå upp. Vid nio sitter vi i bilen och jag har ingen aning om vart vi ska. Det är en fin stilla höstdag om än lite disig. Efter en stunds åkande stannar vi på en gård med islandshästar... Ni anar vart hän det barkar?!
Jag har inte ridit på massor av år och aldrig på islandshästar. Jag fick sadla, tränsa, borsta och fixa dona innan det var dags att sitta upp, eller snarare klänga sig upp. Vi var bara tre och ledaren berättade lite om islandshästen, deras speciella namn osv. Vi fick prova på att tölta, för att sedan rida ut i skogen. Det var så härligt! Jag hade glömt bort hur mysigt det är att skritta fram och hur nära naturen man kommer.
Vi var ute ungefär en timme och fick prova på den mycket bekväma tölten flera gånger. Rida är lite som att cykla, har man en gång lärt sig sitter det där...
Maken hade letat reda på mina ridgrejer på vinden och vet ni vad, jag kom i ridbrallorna! Trodde jag aldrig :-)
En välkänd matkedja försåg oss med lunch och jag försåg lilla E med lunch här hemma. Sedan skulle vi iväg igen. Siktet ställdes mot stan och jag var lika nollställd fortfarande. Den här gången stannade vi utanför en hudvårdssalong där jag skulle få behandling! Hurra! Det var så skönt och avslappnade och en super kontrast mot förmiddagens aktivitet. Väl hemma serverades trerättersmiddag, en perfekt avslutning på dagen. Det är bara att konstatera, jag har världens bästa make!!!
Det är möjligt att det kommer bilder på ett ridande "monster" senare, så länge får ni nöja er med en liten filmsnutt från vårt bröllop, filmat med mobil. Det man missar är det brusande avbrottet i valsen som när man byter radiokanal men ni fattar nog koncepetet :)
Idag blir lillprinsen tre månader minsann! Han växer så det knakar och tiden mer eller mindre rusar iväg. Jag börjar känna mig rätt varm i kläderna som mamma och allt rullar på bara fint. Ibland blir jag dock förvånad över att det ligger en liten bebis och sover på sängen i sovrummet. Typ hallå, någon har glömt något här :)
Igår var det fest för E. Eftersom det inte blir något dop, samlade vi närmsta familjen på en Välkommen till världen-fest. 14 pers trängde ihop sig kring köksbordet och när den mest akuta hungern mättats gick pratet både högt och lågt. Tyvärr ses båda sidorna av släkten alltför sällan. Prinsen för dagen hade full koll på läget och vandrade från famn till famn :)
E fick massa fina presenter, bland annat två mer eller mindre identiska trägunghästar, en inhandlad i Skövde och en i Stockholm.
Maten blev väldigt lyckad, en mindre buffé som passade den varma dagen.
Kall kycklingfilé med dillsås (såsen var super!) Melon och ruccolasallad Färskpotatissallad med valnötter och balsamvinäger Paj med ädelost och mandel Ost och bröd Klassisk kladdkaka till efterrätt med grädde och glass.
Jag ska lägga recepten här sedan, allt var faktiskt väldigt gott och enkelt att göra.
Foto: Mönstermonstret
Allt väl så långt men sedan hände det här:
Foto: Mönstermonstrets make kollar läget
Den stora fotodöden!!!!!! Min kamera bestämde sig för att dra sin sista suck just där och då. Så bilderna ovan är allt jag hann ta den dagen. Snopet... E är i alla fall välkomnad ordentligt och vi är så glada att alla åkte från Karlstad, Stockholm, Hjo och Jönköping för att fira vår lilla kille!
verkar det puttra av kärlek. Det är snart högsäsong för bröllop och det planeras för fullt. Dock behövs inte syrener och ljuva blomster för romantik, hösten funkar också!
I påskas var vi hos svärföräldrarna och hade det bra. En av dagarna var vi uppe på Högkullen, Kinnekulles högsta punkt. Utsikten är enorm och väldigt svår att fånga på bild.
